Koldioxidvaluta

.
Koldioxidvaluta
Det gängse sättet att tänka på hur vi (i Sverige/Europa) ska minska våra CO2-utsläpp handlar ofta att sätta ett pris på CO2-utsläpp. Ett problem med denna metod att det är svårt att veta vilken praktisk effekt högre CO2-skatt har. Det kan hända att t.ex. bensin (eller elektricitet) måste bli Väldigt Dyrt innan människors vardagsbeteenden förändras. ”Rika” må då klaga över högre bensinpriser (eller flygresor), men om man har tillräckligt med pengar kan man ändå köra på med sina nuvarande miljöskadliga beteenden. Förutom att metoden alltså har oklara effekter vad beträffar att nå utsläppsmål kan den dessutom uppfattas som djupt orättvist av alla de som inte har tillräckligt tjock plånbok (och som redan från början genererade minst CO2-utsläpp).

Ett alternativ är att införa individuella utsläppsrätter (Tradable Energy Quotas, TEQs), en idé som ursprungligen formulerades av engelsmannen David Fleming i mitten av 1990-talet. Det mesta av tänket kring denna metod kommer från England, men journalisten David Jonstad har skrivit på svenska om hur denna idé skulle kunna fungera i praktiken;

Efter att man fastställt hur mycket CO2 vi kan släppa ut i Sverige får varje person ”sin beskärda del”. Något förenklat kan man säga att de som genererar mindre utsläpp genom att resa med buss och cykel kan sälja överblivna utsläppsrätter till de som använder mer genom att köra bil ofta och långt. Företagen får istället köpa utsläppsrätter på auktion och pengarna som staten får in kan användas på lämpliga projekt och CO2-reducerande infrastruktur.

David skissar ganska detaljerat på hur CO2-ransonen i praktiken skulle fungera som en parallell (energi-)valuta ”vid sidan av” vanliga pengar (ungefär som ICA-kortets bonuspoäng), men beskriver inte närmare hur detta tekniska system ska fungera eller implementeras. Den bakomliggande idén är dock att människors konsumtion obevekligen vrids i en mer hållbar riktning när CO2-utsläppen syns i plånboken.

Men hur skulle då denna CO2-valuta fungera i praktiken, och hur skulle den implementeras? Utifrån detta exjobbsförslag kan du t.ex. välja mellan att:

- Konceptuellt designa systemet som skissas ovan. Hur skulle det tekniska systemet fungera i praktiken och hur skulle gränssnittet mot slutanvändarna ser ut för att det ska vara enkelt att förstå och använda? Materialinsamling kan ske genom olika typer av ”mjuka” metoder så som enkäter, fokusgrupper eller intervjuer med någon eller några mer specifika målgrupper (rika, fattiga, gamla, unga, Stockholmare, landsbygdsbor, representanter för företag, teknikleverantörer, ”bonussystemägare” etc.)

- Konceptuellt designa system som skissas ovan, men med företag istället för privatpersoner

som målgrupp.

- Utveckla en protoyp som mer handfast visar hur någon del av detta system skulle kunna se ut/fungera i praktiken.

Inläsning:

• Ett lämpligt sätt att komma igång med detta examensarbete är att köpa David Jonstads bok (”Vår beskärda del”), läsa, tänka och förbereda frågor inför ett möte med honom (han är informerad). David har en sida med länkar vidare till många väldigt bra resurser och ett måste ifall man vill sätta sig in i denna fråga.
• Artiklar och texter (januari 2011) om utredningsarbete om att införa TEQs i Storbrittanien här, här, här, här, här, här, här, här och här. Kritik. Den våldsamma motreaktionen.
• Se vidare denna artikel om "carbon currency" som ersättning till våra vanliga, pappers-baserade valutor.
• Denna text handlar om hur USA borde skaffa något som liknar ett ransoneringssystem (missa inte listan med referenser heller).
• Kiwah är en valuta för grön energi (jag har inte hunnit kolla in detta själv men tycker att det verkar väldigt spännande.
• Brittiska parlamentets "Group on Peak Oil" rekommenderar ransonering av fossil energi i en ny rapport (januari 2011).
• Ett förslag på en app som håller reda på hur mycket energi det gick åt för att producera en pryl. Den engelska matkedjan Tesco gör det för en del matprodukter (mars 2011).

Tillägg (mars 2012):

Det finns många andra förslag på hur man kan bygga system av olika slag för att "fixa" problemet med CO2-utsläpp. En av de mest framstående klimatforskarna i världen, Jim Hansen (NASA), förespråkar till exempel ett annat system. Ur en amerikanske kontext menar han att man borde:

• Beskatta CO2-utsläppen. Förslaget är att man till att börja med tar betalt 15$ per ton CO2-utsläpp och sedan höjer priset med 10$ per år. Efter 10 år är priset 115$ per ton, vilket motsvarar ett bensinpris som ökar med 1$/gallon (mindre än 2 kronor/liter).
• Denna ökning skulle i sin tur motsvara 600 miljarder $ per år, eller någonstans mellan 2000 - 3000 $ per person och år.
• Dessa pengar borde delas ut direkt till alla medborgare månadsvis (hälften till barn, max två per hushåll vilket då blir mellan 6000 - 9000 $ per år för en familj med två eller fler barn).
• Utifrån den nuvarande fördelning av energianvändning i USA skulle mer än 60% av befolkningen få mer pengar i utdelning än vad de ökande kostnaderna för energi skulle kosta. Men, utifrån att priset på CO2 skulle fortsätta att stiga så måste man över tiden ta beslut som minskar deras energiförbrukning för att minska sitt CO2-fotavtryck.
• Enligt beräkningar kommer ett sådant system att minska CO2-utsläppen i USA med 30% efter 10 år, varav en stor del handlar om energieffektivisering (bättre isolering i hus, mindre bilar, mer energisnåla beteenden i hemmen).

En av utmaningarna med ett sådant system är att se till att de pengar som samlas in verkligen direkt kommer medborgarna till nytta. Det finns en stor frestelse för politiker att lägga beslag på en liten del av dessa pengar och använda dessa för "lovvärda projekt" (minska statsskulden, stärka exportindustrin eller hjälpa ensamstående mödrar/missbrukare/de som står utanför arbetsmarknaden etc.) - men i så fall blir det bara ännu en skatt och det kommer människor att protestera mot (oberoende av exakt hur dessa pengar används).

Ett problem med detta förslag är att det inte på samma sätt finns ett naturligt inslag av ICT-bruk eller ICT-användning (vilket gör det problematiskt som exjobbsförslag på mediteknik eller i "angränsande" ämnen). Dock kan detta - och andra "storskaliga förslag" att ändra incitamenten för CO2-bruk i samhället - vara viktiga och intressanta att ha kännedom om och att kunna jämföra med eller argumentera mot.

Kontaktperson:

----------------------

- Daniel Pargman, pargman(a)kth.se

.